Röda Havet - Medelhavet

Resebrev 32

Port Ghalib/Egypten-Port St Louise/Frankrike 090406-090615

Vi kom inte till Hurghada tre dygn senare utan fick efter två dygn gå in till Port Ghalib för att komma undan en frisk nordan. Vi ville egentligen inte gå in här därför att in och utklareringen skulle ta för lång tid och då skulle vi missa nästa fönster. Men allt gick smidigt och två dagar senare lämnar vi Ghalib och nästa morgon seglar vi in till Hurghada marina. Vi har nu bara 185 Nm kvar till Suez kanalen. När vi seglar in till marinan och kommer in på lite grundare vatten 15-20 meter slås man av det otroligt klara vattnet, det är inga problem att se bottnen 20 m ner. Visserligen har sikten varit bra tidigare, men det här slår alla förväntningar med tanke på att vi är nära städer och borrtorn.

Hurghada är en rejäl blandning av turistort och Egyptisk småstad. Marinan är nybyggd och passar inte alls in med byn som ligger utanför staketet. Efter ett par dagar och ett par besök på fiskrestauranger och pizzerior är vi redo att ta oss an den sista biten av Röda Havet 185 Nm till Port Suez. Vi har tur och får medvind största delen av sträckan, det är bara sista biten som pentan får hjälpa till då vinden tar semester. Vi ligger två dagar i Port Suez, inmätningen går snabbt och vi fortsätter till Ismailia halvvägs till Medelhavet. Givetvis skall piloten ha sin present, läs muta. Vill man ha något så gäller det att muta. Diesel fick inte föras in till marinan, men det gick utan problem om man mutade vakterna.

Från Ismailia reser vi till Kairo och Gizadalen.

Kairo är ingen vacker stad, det är bara de äldre husen som är färdigbyggda. Alla nya hus har armeringsjärn stickande upp på sista våningen, fasadputsen lyser med sin frånvaro. Det finns tydligen en lag som säger att man inte behöver betala fastighetsskatt om huset inte är färdigt. Det ser kort sagt bedövligt ut. Pyramiderna var i alla fall fina, lite speciellt att vandra runt bland dåtidens storhetsvansinne, eller? Men imponerande är dom!

Vi kollar hela tiden vädret för att få rätt vindar till Kreta, Cypern eller Rhodos. Vi behöver tre dagar till Kreta eller Rhodos som vi helst vill till. Nästa problem är att tajma in detta med kanalbolagets piloter, krigsskepp och helgdagar. Fritidsbåtar får inte gå i kanalen om det kommer krigsskepp. Vi kommer inte iväg då det var sagt att vi skulle. Vi var uppe fem på morgonen och förberedde oss för att ta emot piloten, men av någon anledning som vi såg senare hade vi blivit strukna på listan! Någon hade mutat sig till en plats och det blev vi som man påstod inte var redo/ombord, gissa om det blev liv i luckan! Men med folk som inte kan engelska till någon reda var det förspilld energi. Det tråkiga var att alla kompisar åkte men inte vi, och att väderfönstret krympte med en dag. Nästa dag kom vi i alla fall iväg som första båt! Den höga tonen hade kanske hjälpt lite. Färden till Port Said gick problemfritt tills vi skulle släppa av piloten. Vi lyckades få in en rejäl plastsäck i propellern mitt i kanalen i Port Said. Vi tog oss in till kanten för att ta en simtur, plastsäcken var av den sega typen så det tog ett tag innan vi kunde fortsätta och bli av med piloten som givetvis skulle ha presenter han också. Det var en tråkig pilot! Han slutade inte att tjata, till mina söner, till bussen o.s.v. märklig mentalitet.

Men det fina var att vi kommit ut på havet igen, nu kan vi segla och koppla av. Vinden är svag och mitt i nosen, vi motorseglar i princip hela vägen upp till Rhodos, undantaget tredje natten av fyra då vi får vind från väst och som många sagt oss. När man väl får vind så är det oftast onödigt mycket och fel håll. Det blir en blöt och obekväm natt, på morgonen är vi 15 Nm från den turkiska kusten, i närheten av Finike. På 15 min går vinden ner från 13m/s till 3, vi ligger kvar i all gammal sjö och tittar förvånat på varandra, vad händer! Jodå vinden bara dog, på med motorn och så blev det ända fram till Rhodos. På Rhodos sammanstrålar vi med Eos och Silene igen. Att klarera in i EU, lätt som en plätt tänkte vi! Det blev en av de omständigaste inklareringar vi har haft på tre år! Grekerna håller tydligen på med något som dom inte skall enligt EU reglerna. Vi säger bara kort, klarera inte in i EU på Rhodos, gå gärna till Rhodos men klarera inte in. Ingen frågar efter papperna! Ta en annan ö med tull och emigration, ni sparar tid och pengar. Vi som EU båt betalade 53 EUR och våra norska vänner 35 EUR!

Den största avgiften är för en loggbok som skall visas upp i alla hamnar man går till i Grekland, men ingen (dit vi gick) vill/bryr sig om att titta på den. Vi stannar tre dagar på Rhodos och fortsätter tillsammans med Silene mot Paros där vi blir inblåsta ett par dagar. Vi ligger gratis i en EU-finansierad "marina" /hamn som inte är färdig, förtöjningsringar är det skralt med, dom har brutits av, dåligt svetsade. Ingen bryr om att svetsa dit nya, har varit så i ett år men gratis är det. Under tiden som det blåser kuling bryts en av de kvarvarande ringarna av hos grannbåten. Vi ligger förtöjda med linor runt fyren och stenblocken på andra sidan piren. Vi passar på att ta bussen till ön Anti Paros som ligger på Paros västra sida. En mysig liten ö, fina gränder och hus med de klassiskt blåmålade dörrar och fönster. Men man lever ju av turister och turisttonen är lite för påträngande tycker vi.

Nästa anhalt blir Trizonia en lite ö i Korintbukten (väster om Korintkanalen) Vi passerar Aten på natten och då händer givetvis det man inte vill, återigen har vi fått en plastpåse i propellern! Det finns gott om plastpåsar i haven! Påsen är inte så stor, (minimalt med vibrationer) så den får sitta tills det blir dagsljus. På morgonen kommer den i Hurghada inköpta våtdräkten till nytta. Vattentemperaturen är 16 grader så dräkten kommer väl till pass. Vi lägger till vid kanalkontorets höga kajer (vill man inte ha med småbåtar att göra?) betalar 130 EUR och går igenom Korintkanalen, i gengälld sparar vi 180 sjömil och vi får se kanalen som är speciell med sina 80 meter höga sidor. Givetvis ligger det en mängd plastpåsar och flyter i kanalen, kanalbolaget borde hålla rent! Vi har ju inte betalat för att återigen få plastpåse i propellern. Silene hade tur och kunde backa loss sin påse.

Vi har fortfarande svaga vindar så det är motorsegling som gäller. Väl framme i hamnen på Trizonia som också var gratis, sover vi gott en natt innan vi fortsätter mot Lefkas var det tänkt. Men nya vindprognoser visar att det inte är lönt att gå längre norrut för att få en bra vindvinkel till Italien och Messinasundet. Vi går in till Messolonghi som ligger mittemot staden Patra. Vi följer den 2 sjömil långa kanalen som leder till hamnen. Här finns ett antal flytbryggor men det är allt. Man håller som bäst på ett bygga ett hamnkontor, när det blir färdigt står skrivet i stjärnorna. På stora plakat ser vi att man har stora planer för hamnen, modernt och snyggt skall det bli. Vi ligger gratis även här. Messolonghi är av lite nyare årtal, här finns inte de vita husen med blåa fönster. Det finns givetvis gamla hus med de flesta ser ut att vara byggda på 40-60-talet. Men byn är trevlig och att det är en studentstad bidrar till den trevliga atmosfären. Det finns uteserveringar överallt, ni som varit i Aalborg (Jylland) skulle känna igen er. Vi stannar ett par dagar sen bär det av mot Italien och Messina sundet. Vi får fin segling det första dygnet sen vrider vinden mot nordväst och blir svag, så det blir motorsegling igen. Vi kommer fram till hälen på eftermiddagen och hinner inte med tidvattnet genom Messinasundet. Vi har ingen vind så vi ligger och driver utanför sydkusten fram till klockan 22:00 innan vi börjar gå upp till sundet. Vi har bara två timmar medström och då gäller det att vara på rätt ställe. Skulle vinden vara nordlig och strömmen stark kan det vara omöjligt att ta sig igenom sundet. Vi har tur, vinden får vi i ryggen och sjön är snäll. Vi fortsätter till en liten klubbhamn som heter Gioia Tauro och får ligga här i tre dygn för 20 EUR. Det finns inga toaletter och duschen står ute på bryggan, på eftermiddagen är vattnet soluppvärmt och går utmärkt att ta en dusch i.

Liten hamn i parantes, det ligger en jätte containerterminal i direkt anslutning. Det är en halvtimmes promenad till byn som är genuint Italiensk. Här finns slaktaren, bagaren och grönsakshandlaren som alla har färska fina varor. Vi fyller förråden igen, faktum är att det var svårt att hitta bra handlare i Grekland! Bara små närbutiker med begränsat utbud. När vi går runt och frågar efter Internet får vi till svar att ni får åka till nästa by 10 km söderut, Internet är inte något man saknar. Byn är mysig och alla är hjälpsamma, vi förstår varandra utan att kunna många ord engelska eller italienska. Hamnfogden som är en klubbmedlem hjälper oss med att fylla på dieseldunkarna. Vi fäller baksätet i den lilla Fiaten och ställer in dunkar för tvåhundra liter diesel, Jörn kryper in bland dunkarna. Vi får en lite rundtur i staden som har 40000 invånare, större än man tror. Fiaten går på knäna när vi kör tillbaka till hamnen. Hjälpsamheten och vänligheten är påfallande. Dagen har kommit då det är dags att skiljas från vänner igen. Jörn och Eli skall hem till Norge men kan inte gå kanalvägen då Silene sticker 2 meter och måste gå hem via Portugal/Spanien eller via Azorerna beroende på vindarna. Vi tar farväl, Eli och Jörn seglar mot Mallorca/Gibraltar, och vi seglar den 18 maj de 114 nm mot Acciaroli strax söder om Neapel. Acciaroli ännu en EU-finansierad hamn som vi ligger gratis i, det finns toaletter och kallvattenduschar. Byn är lika trevlig som den förra, allt går att få tag i, slaktaren med de stora kotletterna, bagaren med det fantastiska brödet, grönsakerna och ej att förglömma det goda billiga vinet. Vi ligger kvar ett par dagar för att vänta in sydliga vindar. Ni som undrar varför vi inte besökte Aten, Neapel eller Rom, vi hade ingen lust att vandra runt i någon storstad, vi tar det när vi har bättre med tid. Det går alltid billiga resor till storstäder. Vi tycker det är bättre och besöka småstäderna dom ger mer av det originella.

De sydliga vindarna kommer men är svaga så det blir att stötta med motorn igen för att hinna upp till Elba tycker vi först, men planer är till för att ändras. Passar vi inte på att gå till Frankrike nu kommer vi att få vänta fem dygn innan nästa möjlighet ges. Vi tar sikte på Cannes eller St.Tropez, det låter va. Här finns ett par bra ankarvikar att ligga i då det skall blåsa mistral ett par dagar. Mistralen är en vind som kan komma ner genom Rhônedalen med stor kraft och då vill man inte vara i vägen. Den når sällan bort till St.Tropez men det händer. På vägen över ser vi att mistralen är lite försenad och ändrar målet till Toulon som vi når på eftermiddagen tredje dygnet 25 maj. Vi hittar ingen bra ankring i Toulonviken utan går in i en marina. Marinapriserna ligger mellan 30-60 EUR/natt i Frankrike, Italien och Grekland-Turkiet skall vara billigare. Vi fick betala 27 EUR och då var toaletterna riktigt dåliga och bara öppna mellan 9-16! I vissa hamnar får man betala 2 EUR extra för duschen eller elen.

Toulon är en trevlig stad med många små kvarterstorg där det finns uteserveringar att ta en svalkande öl eller ett gott glas vin. Sen har Toulon en välkänd grönsaksmarknad som slår allt vi tidigare sett. Varje dag fylls en av gågatorna med grönsaksstånd, fruktstånd, blomförsäljare och allt håller hög klass till låga priser, lägre än hemma. Två liter jordgubbar 2 EUR, 2 stora röda paprikor 1 EUR listan kan göras lång. Vi passar på att gå på bio, det finns en salong som visar filmerna på orginalspåket. Filmen heter Män som hatar kvinnor och är baserad på första boken i Millenniumtrilogin av Stig Larsson, den var bra! På kajpromenaden flaggade man med svenska flaggor, vi gick in till turistbyrån och undrade varför, tjejen var inte säker på varför men trodde att man var vänort till någon ort i Sverige, vi tog det som ett välkomnande av oss. Dags att segla det sista 60 sjömilen på Medelhavet och då till Port St Louise där vi skall masta av och bli flodbåt en månad.

Lev väl och sköt om er

Kay & Marianne

Detta var brev 32

090615 Epinal/Frankrike