Panama - Galapagos

 

Resebrev 17   Colon/Cristobal-Panama City/Balboa 070402-070424

Hej igen

Jaha så börjar allt pappersarbete, en hel del myndigheter skall besökas innan vi kan slå oss till ro och fira lite påsk. Immigration, customs, Port Control och klaras av samma dag, på fredagen anmäler vi oss hos Panama Canalbolaget och ber om att få Nabob inmätt för att kunna passera kanalen. Vi får en tid på måndag morgon då det kommer ut en mätman och tar uppgifter på längd/bredd, toa, logg, gps, signalhorn, hästkrafter, varvtal och fart, fendrar, kanallinor och lite till. Här skriver man inte på ett A4 blad nej här är det metervara som gäller. För att hitta alla kontor måste man ha hjälp så man skaffar sig en agent. En agent kan vara en taxichaufför, en som jobbar på Panama Yacht Club, eller en riktig agent som tar betalt därefter men som sköter hela arbetet och man behöver inte vara med. Priserna varierar från 20-100usd. Vi anlitade Tito som jobbar på Panama YC och tog 40usd. Det var rätt skönt att kunna kontakta Tito när vi behövde lite hjälp med affärer el dyl. Så här i efterhand undrar jag fortfarande om det inte hade lönat sig att anlita en riktig agent, det blev nämligen en hel del väntetid på att saker o ting skulle ske. Klockan har inte samma betydelse för alla människor.

Nu låter vi papperskvarnen mala och firar under tiden lite påsk.

Ankringsplatsen är ingen höjdare, visserligen finns det lite grönska och på avstånd kan man se djungeln men olje och containerhamnen ligger närmre och dominerar utsikten och luktsinnet. Vissa nätter då det är vindstilla eller att det blåser från söder gör sig sopförbränningen närvarande med en illaluktande rök som breder ut sig över delar av stan och ankarplatsen. Det sticker i näsan av alla plastgaser och på morgonen ser man bara 100m. För att inte besväras för mycket av lukten ligger vi och sniffar vickstift halva nätterna, vi vill härifrån!

Okej tillbaka till måndagen med stort M, inmätningen gick bra. Nabob är numera 12.14m lång enligt papperna, peket och vindrodret gör sitt till men det spelar ingen för kanalavgiften då gränsen går vid 50 fot eller 15m. Priset för en kanalfärd är 650usd och 800usd som man lägger som en bond/deposition i fall man förorsakar något under kanalfärden eller om man behöver bogserhjälp mm. Med alla utgifter så som hyrning av linor, extra fendrar typ bildäck 1usd för att köpa och sen 1usd för att bli av med igen, taxi mm landar slutsumman på ca 1000usd innan man är ute i Stilla havet. Kan man sen inte få seglarkompisar 4st om man är ensam skeppare att ställa upp som linhalare blir man ytterligare 300usd fattigare. Depositionen får man tillbaka efter 4 till 6 veckor! Här tjänas det pengar på räntor. Visserligen inget mot de 100 000-200 000usd som fraktbåtarna betalar för en passage. Enligt uppgifter inkasserar man 6 miljarder usd/år och 300 000 (låter lite) går till underhåll av kanalen, man har 9000 anställda!

Så fort vi fått mätbrevet bär det av till banken, först nu kan vi få reda på vilken dag vi kan gå igenom. På morgonen dagen efter ringer vi och får beskedet lördagen den 21 april ajajaj 14 dagars väntan! Inget att göra åt. Vi gör så mycket vi kan för att förbereda oss för Stilla havet. Köper en ny dinge, kollar in en del varuhus i Panama City inför slutbunkringen, lite reservdelar, motorolja mm. Men här i Cristobal som det egentligen heter tänker vi inte ligga och vänta. Iväg till Rio Chargres som är den flod som fyller på Gatun sjön med allt vatten som används till slussarna. Det går att gå upp för floden ca 5nm och här härskar fortfarande lite djungelliv. Vrålapor, krokodiler och en hel del fåglar ersätter hamnljuden. När vi skall utnyttja tillfället att tvätta kläder så finner vi till vår förvåning att flodvattnet är salt. När vi vandrat upp till dammen kan man se att det bara släpps ut lite vatten från Gatun sjön.

Tre nätter sover ibland vrålapor och fågelsång, sen bär det av till Cristobal för att ordna det sista inför kanalfärden. Vi behöver inte hyra in några linhalare då Micke o Ann-Marie från Eos och Lars från Norska båten Luna ställer upp. Lars är ensamseglare och vi kommer ju då att hjälpa honom genom kanalen. Oftast hjälper seglarna varandra för att spara på dollarna. Kanalfärden går planenligt, 17.00 plockar vi upp vår advisor från pilotbåten som skall vara med på den första delen upp till Gatun sjön där vi skall övernatta. Strax innan första slussen är vi tre båtar som förtöjs samman "nesting" och då den störste i mitten. Det är han som kommer att köra oss andra två genom slussarna, bekvämt så länge han inte gör något dumt som att inte kolla på var han har oss, vilket höll på att hända katamaranen på hans barbordsida som kom lite nära slussväggen. I allt kommer vi att gå igenom sex slussar tre i början och tre i slutet. De tre första slussarna lyfter oss 9m per sluss. Allt går enligt plan och kl. 21.00 lägger vi till vid en boj och intar middagen till vrålet av vrålaporna. Ganska speciellt att sitta och höra alla nattdjur och detta i Gatun Lake. Halv sju nästa morgon kommer en ny advisor och det bär av direkt mot de tre sista slussarna som vi skall nå 11.30 ca 25nm mot söder. Tre slussar kvar innan vi är ute i Stilla havet magiskt! Kanalen är ett imponerande bygge men jag går inte in på dess historia, jag hänvisar till det andra redan har skrivit om Panama Kanalen. I den nästsista slussen finns en videokamera monterad och vi vinkar glatt till alla som sitter framför datorn och följer oss över Internet. Advisor blir upplockad av pilotbåten och vi fortsätter ner till Balboa marina där vi lägger fast vid en boj. Givetvis firas ankomsten med en god välrullad Gammel Dansk och en kall öl. Nu följer ett par dagar med ytterligare kanalpassager Eos och Luna skall ju också ut hit. Slutbunkring av färskvaror och sen bär det iväg mot Galapagos.

Till er som skall gå denna turen någon gång:

Se till att ni klarerar ut i Cristobal/Colon och sedan in i Balboa/Panama City oavsett vad dom säger i Cristobal annars blir det bara en oplanerad runda till Immigration och hamnmyndigheten innan man får sitt Zarpe till Marquesas.

Klarerar man ut i Cristobal mot Marquesas får man bara stanna i Balboa i 48 timmar.

Färden till Galapagos i brev 18

070503

Tre dygn ut från Balboa

Sköt om er

Kay&Marianne

 

Resebrev 18   Panama City/Balboa 070501-070520

Hej igen

Nu har skrivkrampen släppt.

Nu bär det av ut på Stilla Havet och första anhalten blir Galapagos de förtrollade öarna som dom också kallas. En tur som är ca 960 Nm fågelvägen men så enkelt är det inte. Vi fick fin vind ut från Balboa de två första dygnen sen två dygn för motor och sen kryssade vi ca 300 Nm för att komma ner till de sydostliga vindarna, totalt seglad distans blir till slut 1190nm. Vindarna var måttliga och då är det inte så jobbigt att hålla på att kryssa fyra dygn.

Fisket gav utdelning när det gäller napp men ingen middag. En svärdfisk på uppskattningsvis 6-8kg hade lockats till att bita på kroken. Givetvis drog han ut nästan alla 300m lina innan jag lyckades bromsa den. Att jag vet att det var en Svärdfisk beror på att den dansade ett par ggr på vattnet innan den lyckades skaka av kroken. Tur var det, dom är rätt stora att dra upp och alldeles för mycket mat för två personer.

Väl nere på breddgrad N 1 fick vi den sydostliga vinden och kunde hålla kurs mot Galapagos. Ett dygn innan vi når Galapagos korsar vi ekvatorn och seglar in i Söderhavet i sällskap av två Fenvalar 25m från båten. Vi blev båda som förstenade och glömde helt bort att filma/fotografera. Man tror ju att man skall ta ett dopp på ekvatorn men vi passerade tidigt på morgonen och med 18 grader i luften och det samma i vatten var det lätt att avstå. Vattnet håller bara ca 18-20grader på grund av Humboldtströmmen som kommer från Antarktis och flyter upp längs Sydamerikas kust och sen väst nordväst för att åter värmas upp igen.

Vi angör ön San Christobal med soluppgången i stiltje, magiskt att se ön växa fram efter 11 dygn till havs (alltid en speciell känsla när man ser land igen). Staden Baquerizos Moreno inhyser Govermentet över Galapagos öarna. I Wreek Bay, som vi ankrar i får vi genast besök av sjölejon och sköldpappor samt fiskar som är väldigt intresserade i vår odling av långhalsar. Långhalsarna växer snabbt till på botten av båten. Om man väntar ett par dagar med att skrapa botten så hjälper fiskarna till att göra rent, vilket behövs göras minst var fjortonde dag för att hålla den värsta beväxtningen borta.

Man sjösätter normal inte sin dinge här, den kommer snabbt att ockuperas av ett sjölejon. Istället finns water taxi som för 50 cent tar en till piren.

Vi hinner inte få fast ankaret innan Fernando kommer och erbjuder vatten, diesel, utflykter, tvätt mm. Vi bestämmer tid med honom dagen efter för att boka en rundtur på ön. Först skall den sedvanliga inklareringen göras: Inklareringen kostar 65usd och alla möjliga avgifter räknas upp för att få in lite dollar bl.a. en frekvens avgift! Sen är det dags för immigration, här vill man ha 15dollar p/per för att stämpla passet och likadant när vi sen lämnar.

För att få segla runt bland Galapagos öarna måste man ha ett tillstånd och dessutom en guide vilket ju kostar en del och då inte intressant för vår del och för många seglare som bara passerar här. Sen skall man betala en parkavgift på 100usd/p för att få lov att åka runt och titta på stränderna där sjölejon, havsleguanerna mm håller till. Jag kommer tillbaka till avgifterna lite längre fram.

En rundtur på ön är ju alltid det snabbaste sättet att bekanta sig med en ny omgivning. Första anhalten blir ju givetvis jättesköldpaddorna som man har byggt reservat för. Sköldpaddorna höll på att dö ut i brist på bl.a. mat, ett speciellt träd som har små (för oss giftiga) äppleliknande frukter och är sköldpaddornas huvudnäring i det vilda. Man har flyttat runt sköldpaddorna till öar där det finns dessa träd och i samband med detta också en farm för uppfödning. Så det ser positivt ut för jättesköldpaddan som det faktiskt finns upp emot 10 arter av på olika platser på öarna.

Havsleguanerna hittade vi på en strand på västra sidan av ön, dessa urtidsdjur som är allt annat än vackra men har ändå sin charm.

Sjölejon finns överallt på stränder, taxibryggan och i planteringar vid hamnmyndigheterna och sen då också om det finns en dinge eller badplattform. Sol, bad och lek verkar vara livet för dom.

Sulor/Boobis störtdyker efter sin mat runt omkring oss.

Efter ett par dagar seglar vi 80 sjömil till Isla Isabela den största ön. Enligt andra seglare är det inga problem att ligga här ett par dagar utan att klarera in, vi har alltså klarerat ut från Galapagos officiellt. Då vi ankommer på morgonen och precis hunnit sätta ankaret kommer hamnmyndigheterna och vill se på båtpapperna och ser då givetvis att vi inte har klarerat in och ber oss att besöka hamnkontoret under dagen. Så här blir vi ytterligare 65usd fattigare och får tillstånd att stanna tre dagar. Bra! då hinner vi vara med på några utflykter i alla fall så vi bokar en tur upp till en av vulkanerna. Så tidigt på morgonen med ryggsäckarna packade sätter vi oss på Jeepflaket för att åka upp till en hästuthyrning och sen fortsätta sista biten i sadel. Vi stannar först vid affären för att handla lite dricka i det ögonblicket stiger chauffören ut och frågar oss om vi har kvittot från nationalparksavgiften. Nej det var det ingen som sa att vi behövde. Jodå det behövde man så det var bara att åka tillbaka till båten. Vi tar dingen och åker ut till det mindre öarna för att titta på leguanerna, sjölejon och hajar. Men även här blir vi stoppade av Rangers/parkvakt som frågar efter kvittot. Så det blir bara att åka tillbaka till båten och titta på Pingvinerna och Boobisarna från båten.

Varför löste vi då inte avgiften kan man fråga sig!

Vi gjorde bara det som alla andra före oss hade gjort och dom hade inga problem överhuvudtaget. Sista eftermiddagen kommer vi i kontakt med en man från parkmyndigheten som frågar vilken information vi fått då vi klarerat in på Galapagos. Ingen, svarar vi för det hade vi faktiskt inte fått. Han beklagade detta och undrade om vi varit på andra utflykter, ja på San Christobal och då sa man att parkavgiften ingick i utflyktskostnaden vilket ju då är fel, så får guiderna inte göra. Det är en hel del oklarheter om vad som gäller och hur det tillämpas.

Vi fick i alla fall sett en stor del av naturlivet på dessa två öar och är rätt nöjda med det. Hade vi vetat att det skull bli såhär skulle vi givetvis betalt avgiften och planerat vistelsen på ett annat sätt och då troligen med bara ett stopp på Isla Isabela. Man får ju bara besöka en ö om man inte betalar cruisingavgiften plus guidekostnader.

I morgon 20/5 seglar vi och Eos www.seglamedeos.com vidare mot Marquesas öarna 2900 sjömil el. 5365 km västerut över jättehavet Stilla Havet.

Färden till Marquesas brev 19

070605

Sköt om er

Kay&Marianne